Tio första...
Första bästa kompis: Sara Tjärnström tror jag det var, och är? Haha! Bästisar o bästisar men vi har iaf hängt ihop under alla dessa år, utan uppehåll.
Första bil: Röd Volvo S40 1,8SE -98, den e slö som fan, rör sig men inte fan e de mycke inte!
Första kärlek: Mathias, när vi var 5 år =) Han yttrade orden "När vi gifter oss så ska jag minsann tala om för prästen vilken jävel du e!" Hehe undra om jag bättrat mig? *s*
Första husdjur: Min älskade katt Bizze som jag fick när jag var 6 år. Han dog i höstas :'(
Första semester: Minns jag inte, men första gången jag var utomlands var vi i Danmark på Legoland! ;D Då var jag 6 år.
Första jobb: Sommarjobb på Folksam när jag va 16, knapprade in autogiro medgivanden i databasen.
Första köpta skiva: Queen 3 disc box "Greatest Hits", när jag var typ 11 år.
Första riktiga kärlek: Riktig kärlek? Älskar Pelle, och mina katter (Bizze), Vargtazz och Baghera!
Första fylla: 15 år, No comments! HAHA
Första mobiltelefon: Allas vår kära Nokia 3210! Med ett svart skal med rosa bilxtar på, tappade den nån stanns mellan Måttgränd och OBS på Ersboda i Umeå...
il champinjono
Hade precis kvällsfodrat ridskolehästarna och gick en sväng till ridhuset för att kolla en snabbis på lektionen. Ställer mig på läktaren, varvid A-C kommer fram och frågar om jag vill rida Bonita den stund som är kvar för hon har bråttom, visst säger jag och hoppar upp. Lånar hennes hjälm som är typ 5 nummer för stor, spänner fast den hårt under hakan så den inte ska snurra runt :P den ligger alltså på glasögonbågarna... Jag travar litegrann och fattar sedan galopp och galopperar in på volten med övriga. VRRROOOOOOOOOMMM säger det när Bonita gasar iväg :D känner mig som en liten unge som bara skrattar när det går fortare o fortare :P Efter en stund lyckas jag få stopp på henne. Försöker rida vidare i ett något mer kontrollerat tempo. Sussi skrattar åt mig och säger att jag ser ut som en champinjon under den där hjälmen, haha jag är nästan beredd att hålla med henne :P Övriga i gruppen som aldrig hängde med på det snabba ryttarbytet undrade typ "Vad tog det åt A-C nu då?" när vi kom susande förbi, hon brukar lixom inte galoppera så ofta.
För övrigt var lilla damen fin, längesen man satt på henne nu.
Hoppade sedan av och fortsatte mot baksidan ridhuset och för att fodra hästarna som står där, för det var ju faktiskt dit jag var påväg när jag gick in i ridhuset :P
För övrigt var lilla damen fin, längesen man satt på henne nu.
Hoppade sedan av och fortsatte mot baksidan ridhuset och för att fodra hästarna som står där, för det var ju faktiskt dit jag var påväg när jag gick in i ridhuset :P
The black panther
Måste bara få berätta vad som hände igår.
Efter att Baghera sutte o jamat o sprunge fram o tillbaka till ytterdörren så fick han äntligen gå ut, även fast Akilles (gannens svarta långhåriga schäfer som hatar katter) var ute. Baghera gick ut på backen, Akilles ser mig och Elin som står på trappan och kommer springande, jag försöker fånga hans uppmärksamhet så han inte ska se Baghera, men det gör han ändå och springer rakt till honom och luffsar, Baghera fräser och jamar, sen försöker han springa iväg, och iväg det bär i en väldig fart runt knuten! Katten först o hunden efter.
När Akilles sprungit tillbaka till sin lite upprörda matte går jag runt huset och tittar efter Baghera. Det visar sig då att han lyckats gömma sig i ett hål i stengrunden.
Trots detta inferno vill inte Baghera gå in så han få vara ute. Pelle och jag går upp och sätter oss vid datorn. Efter en stund ser jag Akilles utanför fönstret nere i skogspartiet. Han ser brydd ut och springer lite oroligt och tittar bakom sig ner i slänten. Och vem kommer där? om inte den svarta pantern Baghera! =D Akilles gör ett nytt försök att lukta (eller äta) på honom varvid Bagheris vevar med tassen och ser grym ut och Akilles springer sin väg, med svansen mellan benen kan man nästan bokstavligt säga!
Baghera sätter sig på en sten i solen och rätar till pälsen, han ser faktiskt riktigt mallig ut ;D GO CAT!
Efter att Baghera sutte o jamat o sprunge fram o tillbaka till ytterdörren så fick han äntligen gå ut, även fast Akilles (gannens svarta långhåriga schäfer som hatar katter) var ute. Baghera gick ut på backen, Akilles ser mig och Elin som står på trappan och kommer springande, jag försöker fånga hans uppmärksamhet så han inte ska se Baghera, men det gör han ändå och springer rakt till honom och luffsar, Baghera fräser och jamar, sen försöker han springa iväg, och iväg det bär i en väldig fart runt knuten! Katten först o hunden efter.
När Akilles sprungit tillbaka till sin lite upprörda matte går jag runt huset och tittar efter Baghera. Det visar sig då att han lyckats gömma sig i ett hål i stengrunden.
Trots detta inferno vill inte Baghera gå in så han få vara ute. Pelle och jag går upp och sätter oss vid datorn. Efter en stund ser jag Akilles utanför fönstret nere i skogspartiet. Han ser brydd ut och springer lite oroligt och tittar bakom sig ner i slänten. Och vem kommer där? om inte den svarta pantern Baghera! =D Akilles gör ett nytt försök att lukta (eller äta) på honom varvid Bagheris vevar med tassen och ser grym ut och Akilles springer sin väg, med svansen mellan benen kan man nästan bokstavligt säga!
Baghera sätter sig på en sten i solen och rätar till pälsen, han ser faktiskt riktigt mallig ut ;D GO CAT!
Härliga helger ;D
I fredags, för övrigt fredag den 13:e, for Pelle o jag en sväng till Birsta och Sundsvall, köpte lite saker. Bland annat en pysventil till 740:n =P Så nu jävlar börjar den röra på påkarna!
Att det var fredag den 13:e märkte väl inte just vi av, men en annan gjorde det... Åh det va så man ville vika sig dubbel, asgarva o peka på honom men man fick ju försöka hålla minen. Det som hände var att när vi var inne på "Birsta City" eller f.d. Ikanohuset så är ju hela bygget mer eller mindre en byggarbetsplats fortfarande. Pelle och jag stog i kassan på Akademibokhandeln och hade just betalat, då kommer en byggjobbare åkande i en mindre skylift på hjul, han sitter nerhukad i korgen eftersom det bara är ca 40 cm kvar till taket, men övre delen av huvet sticker fortfarande upp, och då, PANG! så kommer det en betongbjälke som är aningens lägre ön övrigt tak! HAHAHAHAHAHA stackars mannen hihi. Skyliften tvärstannar och glider sedan vidare i ett betydligt lägre tempo. Efteråt kan man urskilja en halvmåneformad fläck på takbjälken =P
Nåja, skadeglad får man va ibland, men bara ibland ;D
Lördag, börjar som en vanlig lördag, Pelle o jag sovar aldelens förlänge som vanligt, vi panikstädar för att hans mor o far skulle komma hit och klippa honom. Sen var det ju så att Pelle lovat sin bror att köra släpvagn och hämta en cross... så alltså, vi åker till Väja, hämtar lillebroren, åker till Bollsta o hämtar släpvagenen, åker tillbaka till väja och lastar på hondan och div annat skrot som är till den, åker till Frök och lastar av mopeden och på crossen, åker tillbaka till Väja och lastar av, åker till Bollsta och lämnar släpvagnen, och slutligen åker vi hem efter detta jävla rännande...
Väl hemma ska vi äta, grillad kyckling och pommes, jag börjar äta och Pelle väntar på stripsarna... Andreas o Jon är nu påväg till oss. Börjar kolla på hockeyn, men så ringer Jons mor och säger att grabbarna har krockat i håckes korsningen. Benen på ryggen åker vi dit. Det visar sig att dom blivit påkörda från sidan och 850:n gjort en 180 runt i korsningen, dom e rätt chockade, så även den äldre damen som körde in i dom. Detta hände pga att trafikljuset när man kommer från Väja hållet och ska rakt fram inte lyser när det är rött, utan är helt släckt... har varit så till och från i typ en månad eller nått, nu kanske dom tänker fixa till det? Men om man känner den här stan rätt så troligen inte, alla lysen i den där korsningen har ju krånglat till o från sen i somras...
Efter ett tag packde vi in oss i olika bilar och åkte med olycksaliga 850:n till Nyland. Jon och hans mor åkte sedan till akuten direkt för att kolla honom, men han va nog mest chockad bara.
Andreas följde med oss till Kramfors, Pelle o jag åt klart och så såg vi MoDo vinna SM GUUUUULD!!!!!!! ÄNTLIGEN ÅÅÅÅÅHHHHHH!!!! Mycket bra ;D
Sen bestämde jag att vi skulle åka med Andreas till akuten också, utifall han skulle få ont senare så det fanns en orsak dokumenterad, läkarn trodde dock det bara var musklerna som fått sig ett ryck.
Sen åker vi genom Sollefteå några ggr med MODO flaggan upp genom takluckan! Folk skrek o vrålade o sjöng o det var väldigt trevlig stämning =D Sen lämnade vi av Andreas hemma i Vik och åkte mot Kramfors, åkte några varv med flaggan även där, samma respons ;D hihi
Går sen o lägger mig vid kl 03
Kliver upp vid 06.45
Åker ner på stallet vid 07.30 eftersom det inte blev nått av att jag fixade Espri på lördagkväll... Tävlingen vill man vel helst glömma, alrig rider jag då utan sporrar i ridhuset igen!!! Då få han hellre kicka mot skänkeln... 149p i LB:1 uscha, känns som man e sämst typ, men men det gick ju bra innan o efter iaf när han hade lite framåtbjudning... Fattade fel galopp, spjärnade emot i munnen som en sågbock, otroligt seg blev han, men man lär sig ju nått av det också =P Han e omtyckt ändå lilla Espri bubben =) Elin va där också, det var jättekul, e ju inte så ofta vi träffas numera =)
På em sov jag några timmar, sen titta vi på M*A*S*H* =D
Att det var fredag den 13:e märkte väl inte just vi av, men en annan gjorde det... Åh det va så man ville vika sig dubbel, asgarva o peka på honom men man fick ju försöka hålla minen. Det som hände var att när vi var inne på "Birsta City" eller f.d. Ikanohuset så är ju hela bygget mer eller mindre en byggarbetsplats fortfarande. Pelle och jag stog i kassan på Akademibokhandeln och hade just betalat, då kommer en byggjobbare åkande i en mindre skylift på hjul, han sitter nerhukad i korgen eftersom det bara är ca 40 cm kvar till taket, men övre delen av huvet sticker fortfarande upp, och då, PANG! så kommer det en betongbjälke som är aningens lägre ön övrigt tak! HAHAHAHAHAHA stackars mannen hihi. Skyliften tvärstannar och glider sedan vidare i ett betydligt lägre tempo. Efteråt kan man urskilja en halvmåneformad fläck på takbjälken =P
Nåja, skadeglad får man va ibland, men bara ibland ;D
Lördag, börjar som en vanlig lördag, Pelle o jag sovar aldelens förlänge som vanligt, vi panikstädar för att hans mor o far skulle komma hit och klippa honom. Sen var det ju så att Pelle lovat sin bror att köra släpvagn och hämta en cross... så alltså, vi åker till Väja, hämtar lillebroren, åker till Bollsta o hämtar släpvagenen, åker tillbaka till väja och lastar på hondan och div annat skrot som är till den, åker till Frök och lastar av mopeden och på crossen, åker tillbaka till Väja och lastar av, åker till Bollsta och lämnar släpvagnen, och slutligen åker vi hem efter detta jävla rännande...
Väl hemma ska vi äta, grillad kyckling och pommes, jag börjar äta och Pelle väntar på stripsarna... Andreas o Jon är nu påväg till oss. Börjar kolla på hockeyn, men så ringer Jons mor och säger att grabbarna har krockat i håckes korsningen. Benen på ryggen åker vi dit. Det visar sig att dom blivit påkörda från sidan och 850:n gjort en 180 runt i korsningen, dom e rätt chockade, så även den äldre damen som körde in i dom. Detta hände pga att trafikljuset när man kommer från Väja hållet och ska rakt fram inte lyser när det är rött, utan är helt släckt... har varit så till och från i typ en månad eller nått, nu kanske dom tänker fixa till det? Men om man känner den här stan rätt så troligen inte, alla lysen i den där korsningen har ju krånglat till o från sen i somras...
Efter ett tag packde vi in oss i olika bilar och åkte med olycksaliga 850:n till Nyland. Jon och hans mor åkte sedan till akuten direkt för att kolla honom, men han va nog mest chockad bara.
Andreas följde med oss till Kramfors, Pelle o jag åt klart och så såg vi MoDo vinna SM GUUUUULD!!!!!!! ÄNTLIGEN ÅÅÅÅÅHHHHHH!!!! Mycket bra ;D
Sen bestämde jag att vi skulle åka med Andreas till akuten också, utifall han skulle få ont senare så det fanns en orsak dokumenterad, läkarn trodde dock det bara var musklerna som fått sig ett ryck.
Sen åker vi genom Sollefteå några ggr med MODO flaggan upp genom takluckan! Folk skrek o vrålade o sjöng o det var väldigt trevlig stämning =D Sen lämnade vi av Andreas hemma i Vik och åkte mot Kramfors, åkte några varv med flaggan även där, samma respons ;D hihi
Går sen o lägger mig vid kl 03
Kliver upp vid 06.45
Åker ner på stallet vid 07.30 eftersom det inte blev nått av att jag fixade Espri på lördagkväll... Tävlingen vill man vel helst glömma, alrig rider jag då utan sporrar i ridhuset igen!!! Då få han hellre kicka mot skänkeln... 149p i LB:1 uscha, känns som man e sämst typ, men men det gick ju bra innan o efter iaf när han hade lite framåtbjudning... Fattade fel galopp, spjärnade emot i munnen som en sågbock, otroligt seg blev han, men man lär sig ju nått av det också =P Han e omtyckt ändå lilla Espri bubben =) Elin va där också, det var jättekul, e ju inte så ofta vi träffas numera =)
På em sov jag några timmar, sen titta vi på M*A*S*H* =D
Jag och ponnyn
Sagan om en illbatting till ponny börjar den 8 juni 1990 i Tolånga i Skåne.
Rocksie som hon döps till är det andra fölet i en syskonskara som kommer att uppgå till totalt nio (Kastaro, Rocksie, Rocksette, Robin IV, Ronja IV, Freddy II, Frida IV, Buckita och Boss). Mor till alla dessa föl är stoet Rosita IX RNF 1546, en liten New Forest skimmel på 129 cm född 1979.
Rocksies resa mot norr vet jag egentligen inte hur den börjar, tror inte att Sara köpte henne direkt från uppfödaren, men iaf, som fyra åring står hon iaf hemma hos Sara i Gnarp. Dom tränar och tävlar hoppning, kör henne, blir avkastad mer än 10 ggr? :P osv. Sara får en till ponny Jojje (Joy Ride), och eftersom Rocksie blir lite liten med sina 131 cm så säljs hon, och det är där hon kommer in i mitt liv.
Våren 1998, jag har precis sagt hej då till min skötponny Lotta som pensionerats från ridskolan 21 år gammal. Nya hästar anländer, Rocksie (131 cm) och Rolex (172 cm) förutom sin storlek är de rätt lika, bruna med stjärn o lite vita kotor på benen. Jag blir skötare på Rocksie. Efter ett tag konstaterar ridlärarna att hon hivar ungar i stort sett varje dag. Efter ett tag får hon öknamnet Monstret, och barnen vägrar rida henne. Men jag red henne, och faktum är att hon faktiskt bara dängde mig i backen en enda gång av över hundra gånger som jag red henne.
Till Salu, hon passar ju inte på ridskolan och måste därför säljas, spekulanter finns det några. Bla en i Matfors, dit hon åker, skrämmer slag på deras 1 åriga halvblodssto och lever rövare så att föräldrarna inte vågar ha barnen i stallet när Rocksie är inne. Hon är tillbaka på ridskolan innom en vecka! Jag kramar om henne och vi delar på ett äpple =)
Det har hunnit bli sen höst 2002, närmare bestämt november, och Sara och jag skriver till varann på lunar (vi hade kontakt sedan ca 1999) Sara har flera ggr önskat att kunna köpa tilbaka henne, och nu har hon bestämt sig! Hon behöver en sällskapshäst! Jag säger åt henne att kontakta ridskolan, vilket hon gör. Och redan någon dag efter att vi pratat så skriver hon igen "Hoppas du hinner se det här, för imorgon ska jag hämta Rocksie!" jag vaknar tidigt den lördagsmorgonen av en slump? och hinner ner på stallet. Träffar Sara och tar en massa kort ;D (som vanligt)
Åter i Gnarp. Ja, då var hon "hemma" igen då. Lillan, shettisen som Sara har känner genst igen henne! Rocksie går och skräpar lite över vintern, Sara kör henne litegrann. I juni 2003 betäcker man henne med Vitluvens Curbitz RP 119 och hon får sedemera ett hingstföl (fux med lykta, fläckiga ben och bukfläck) den 15 juni 2004 som får namnet Rockbitz, vad fölet skulle heta hade Sara bestämt i förväg, varelse det blev ett sto eller en hingst skulle den heta så. De provar betäcka henne igen den sommaren men det blir inget avet. 2005 provar man igen och den gången fungerar det bättre, samma hingst. Så den 11 juni fick hon ytterligare ett hingstföl (isabell med bred bläs, ett blått öga och fyra vita höga strumpor). Ett namn? Sara och jag har dividerat på msn om vad den kan tänkas ska heta, Rock-- nånting ska det i alla fall vara efter Rocksie. Vi dividerar vidare när den lille är född, varvid jag ger förslaget Rockeye Blue, som Sara verkade gilla, för så heter han =) men Gulis till vardags.
Nu var det ju så att han inte fick direkt den lättaste starten i livet den lille gule krabaten, han fick nämnligen lunginflammation och hans liv hängde på en skör skör tråd ett tag. Han och Rocksie skickades till Ultuna kliniken där de fick stanna i två veckor innan han hade kryat på sig nog för att kunna åka hem.
När han var avvand så lånades Rocksie ut som sällskap på en annan häst i närheten eftersom Sara bara tänkte ta med sig killarna (Rockitz, Rockeye Blue och shettisen Picasso) till sitt nya hus. Men så köpte tjejen som lånade henne en shettis och Rocksie behövde säljas. Och försälning blev det, till ett Stuteri i Bollnäs, Pårs Stuteri heter det, hon skulle nog få det bra där. Man skulle ta föl på henne efter den egna welshhingsten Candide RW 72. Nåja, skulle jag avlat på Rocksie skulle jag ju inte tagit en liten pluttig knubbig welshhingst på 134 cm och 25 år, men det skulle säkert bli bra ändå, gå och äta o va i hagen hela dagarna.
I söndags flyttade hon dit.
Sagan om en illbatting till ponny som fastnat i så många människors hjärtan slutar den 4 april 2007, i Bollnäs.
Sara ringde mig mitt i dan idag, Rocksie var död. Hon hade fått ett ben avsparkat i hagen idag och fick nödslaktas...
Det känns konstigt, jag har aldrig känt så här inom mig, det är liksom tomt, hon är borta
Vila i Frid min älskade lilla ponny