raspberryjam

Alla känner väl till det där, enorma, tomrummet
Ni vet det som man känner av när någon dött. Jag kände det igår.
Mamma ringde och berättade att Ronald, morfars bror, dött..
Tråkigt, blev faktiskt ledsen i hjärtat, han va ju lixom inge jättegammal eller så, men men, det verkar ju som om att det är dom bästa som går åt först...


Kommer i alla fall minnas honom som en mycket glad o sprallig farbror som samla på gamla fickur =)





Man ska leva så man blir vän med döden. Det tror jag trallalaa.